Tingsplatsen vid Anundshög: Medeltida tingsstuga och järnålderslämningar i Badelunda

Under sju dagar i juni månad 2017 genomfördes arkeologiska forskningsundersökningar på några platser inom Anundshögsområdet, inom ett projekt med namn Tings- och kultplats vid Anundshög. Projektet drivs av fyra forskare från olika institutioner: Mathias Bäck från Arkeologerna (Statens historiska museer), Kristina Jonsson från Stiftelsen Kulturmiljövård (KM), Marta Lindeberg från Arkeologikonsult och Alexandra Sanmark från Institute for Northern Studies vid University of the Highlands and Islands (Orkney, Skottland). Anundshögsområdet är en av Sveriges mest kända fornlämningar, och innefattar bland annat Sveriges största storhög (själva Anundshög), ytterligare elva högar, fem skeppssättningar, ett antal stensättningar, en rad resta stenar och en runsten.
Man vet att området under medeltid användes som tingsplats, innan tinget förlades till
Badelunda kyrka någon gång mellan sent 1400-tal och sent 1500-tal.
Undersökningen 2017 kan sägas vara en uppföljare till ett tidigare forskningsprojekt
kring Anundshög, Tingsplatsen som arkeologiskt problem. Inom detta gjordes undersökningar 2006 och 2008, som visade att det bland annat har löpt en monumental stolprad i
områdets södra del, något norr om de resta stenar på rad – den så kallade Eriksgatan
– som avgränsar Anundshögsområdet mot söder (se figur 5–6 i rapporttexten nedan).
Syftet med utgrävningarna 2017 var dels att undersöka stolpraden ytterligare och
förhoppningsvis få en datering, men också att gräva ett provschakt för att se om den
tingsstuga som omtalas i källor från 1600-talet verkligen har legat på den utpekade
platsen i närheten av storhögen.